Det är sorgligt just nu. Vi har träffat så många fina människor, både lokalbefolkning och svenska "långstannare". Vi har lärt känna ön och verkligen gillar den. Tänker tillbaka på vårt första besök här för 6 år sedan - vi gav inte mycket för Koh Lanta, men med facit i handen så såg vi inte mycket av ön när vi var här första gången...

Den underbara lokalbefolkningen, alla sköna (och olika) stränder och att det alltid är en mix av thailändare och turister - inte bara turister gör att det känns lite speciellt.

Och herre gud vilken "igenkännandeförmåga" thailändarna har - de tutar & vinkar & hälsar & vet vart man bor... Men vi, vi vinkar glatt tillbaka och frågar varandra - känner du honom/henne?