När vi uträttat lite ärenden stannade vi till vid favirotstranden "Nin" för en sen lunch på en mysig restaurang. Jag passade även på att slå en signal till mamma. Mamma med stort M. Det är något speciellt med mammor.

Jag: Det känns som att jag skulle kunna stanna här hela livet
Mamma: Men det vill inte jag - tyst, snyfningar hörs
Jag: (Börjar gråta och kan inte prata)
Mamma: Hallå, jag hör inte dig...
Jag: Näe - jag kan inte prata - bara snyfta

Sen kunde vi fortsätta prata..


Jag ringer mamma:



Janne njuter:



På vägen hem: